ZEN!

Ja nu var vi hemma igen efter 4 dagar och 3 nätter på långfjället i Dalarna, hade det inte varit för morgonen OERHÖRT olämpliga migrän attack/anfall så hade jag nog mått jättebra men på grund av det så har jag inte riktigt återhämtat mig.

Dag 1:  Vi kommer fram till lövåsgården där vi ska parkera bilen och köpa fiskekort vid 11-tiden och strax efter att vi har kollat lite snabbt på kartan och bestämt vilken väg vi ska ta hänger vi på oss ryggsäckarna och paltar upp på fjället med solen i ansiktet. Efter 500 meter av fjällbjörkskog så kommer vi upp ovanför trädgränsen och vi ser fjälltopp på fjälltopp som på sina ställen även är snöklädda. Efter ca 2 timmars vandring kommer vi överens om att här försöka hitta en fin tältplats och jag pinnar iväg för att i en radie på ca 100 meter febrilt leta en hyfsad platt punkt där vi kunde slå upp tältet, Jonas däremot står kvar precis där vi tog av oss ryggsäckarna, pekar 1 meter framför sina fötter och säger ” här då?”. Den punkten skulle nu de 3 kommande dygnen vara vårat hem. Den dagen gör vi inte så mycket mer än just det vi kom dit för att göra, nämligen att ta det lugnt, stenen utanför tältet fungerade perfekt som ryggstöd,bord mm…Jag höll på att glömma, den första kvällen kokade vi potatis, tog fram matjesillen och gräddfilen till middag.

Dag 2: Slår upp ögonen kl 6:30 hör hur det regnar ute, somnar om och vaknar igen vid 8-tiden någon gång då vi gör ordning frukosten i absiden ( förtält ) innan vi ätit upp gröten så har regnet slutat, HÄRLIGT! Efter frukosten går jag ut för att göra #1, inget mer med det men så fort jag kommer in i tältet är det Jonas tur att göra samma sak och innan han ens kommer ut hör jag ”det är fullt med renar här ute ju” . Jaja tänker jag och gör ingen brådska med att klä på mig men när jag kommer ut så är det verkligen alldeles tjockt med renar på hela berget som vi nu på morgonen precis tänkte bestiga, nu har både jag och brorsan sett mycket renar i våran barndom då vi varit mycket i den svenska fjällvärlden med mamma och pappa men jag fick ändå en lite exotisk känsla. När vi väl kommer upp på toppen av berget så ser vi hur vårt tält är helt omringat med kanske 200 renar. Vi provade även fiskelyckan när vi kom ner från toppen men vi fick hålla oss till frystorkat och lite konserver…Oh jag höll på att glömma! Vi ligger inne i tältet, spelar kort och lyssnar på musik, klockan kanske är 0:30 när Jonas i en och samma rörelse hoppar in i mitten av tältet och stänger av musiken, han ser helt livrädd ut och viskar att det är något utanför tältet. Jag kan inte hålla mig för skratt men vi viskar fortfarande då något ”morrar/fnyser” 30 cm utanför ryggen på Jonas, nu blir jag också lite obekväm men tänker att det måste ju vara en ren och bestämmer mig för att sticka ut huvudet för att kika, där i månljuset ligger ca 30 renar och softar, de kanske gillade musiken vi spelade.

Dag 3: Idag ska vi upp på Dalarnas högsta berg ( Storvätteshågna 1204 möh ) som vi för övrigt haft på våran bakgård de senaste dagarna men först så ska vi väl lägga oss och läsa lite i en varsin bok kommer vi överens om. När vi har läst några sidor, om vi slumrade till låter jag vara osagt så packar vi ner lite förstärkningsplagg och fika i ryggsäcken och beger oss mot Dalarnas tak. 1 timme senare så sitter vi där uppe och har en sån jävla vacker utsikt samtidigt som tar en varsin punsch och singoallakaka. Till middag äter vi lax och potatis i dillsås som smakade like it was touched of god!  Totalt ovetandes om morgondagen gör vi ändå kväller ganska tidigt.

Dag 4: Nej inte idag, inte nu, inte jag! Trots alla försök att övertala kroppen att det måste ha skett ett misstag så kände jag direkt igen mina symptom när ett migrän-anfall kommer att komma.Mycket riktigt, jag flyger ut ur tältet tar 10 löpsteg och *bröööööl! jag kräks som en gris och huvudet känns som att det ska sprängas. Skönt att vi har ett läger att packa ihop, 15 kilo att bär,1 mil att gå och 30 mil att köra bil innan vi är hemma men vad ska jag göra. Jonas gör en hjälteinsats och packar ihop allt själv medans jag ligger i fosterställning och skakar. Min kropp delar upp de 10 kilometrarna i 20-minutersintervaller mellan vomeringarna men det går och vi kommer till slut fram till bilen och den har aldrig sett så vacker ut.

Taggad , , , , , , , ,

3 thoughts on “ZEN!

  1. Jonas skriver:

    skön sammanfattning, förstår dock inte hur mitt stenkast mot ripan kunde utebli ?
    🙂

  2. martamathilda skriver:

    Vilken fantastisk resa ni verkar ha haft! Renar alldeles utanför tältet, kan det bli mer vildmark?:)
    Jag har nyligen hittat till din blogg. Alltid kul att läsa välskrivna och intressanta bloggar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: